Tillbakatanke
Jag har just varit på bio med en gammal flickvän och sett ”Herbi i Montecarlo”. Den var ganska rolig. Sitter nu ensam och hör på Micke Oldfield och dricker te. Har min gamla handskrivna dagbok som jag skriver om på skrivmaskin och fyller i saker som jag har i minnet men inte skrivit tidigare. Skriver på en riktig skrivmaskin. Troligen runt 1980
Men nu har det gott tjugo år till och det är en dator, med scannerns hjälp kan jag lägga in en del av bilderna från den här tiden. Fast det bästa är nog att det går att göra instick i texten när man kommer ihåg mer. Det man skrivit förut rinner iväg vidare när man skriver in ny text. Bara man låter maskinen själv sköta radbrytning.
Våren 1975
Jag minns inte när någon sist sa att jag är bra eller har varit bra, gjort något som är bra. Det är bara små lustiga skämt.”Är det inte färdigt ännu????” "Titta här har vi sabotören! ”Och liknande som är så roligt att säga till en reparatör som är tvungen att stoppa driften i en fabrik för att utföra sitt arbete.
Jag var mycket bitter våren -75 och försökte med korrespondens-studier för att få större självförtroende, men det gick också dåligt. En riktigt lång semester måste hjälpa, tänkte jag och sa till om två, kanske tre månaders ledighet . Det går inte, sa Makan (Makan Pettersson, ishockyliraren) min verkmästare. "Då slutar jag"; var mitt svar. Det var fortfarande vinter och ämnet kom upp flera gånger utan godkännande. Så fram mot maj skulle jag göra ett jobb åt en av de andra värkarna. På väg att titta på det jobbet sa han att det var grönt att sticka f?r mej. När detta jobb var färdigt. Alla önskade mej en trevlig sommar. Jag var välkommen tillbaka när jag ville.. Det värmde gott . Var rädd för att säga upp mej men bered att göra det. Kände ju alla på firman och dom mej.
På vintern vid en fest hos Mickel så var det en kille som pratade om paddling till Åland. Det tände jag på. Eftersom jag fick en faslig massa pengar tillbaka på skatten så köpte jag kanoternas Rolls Roy, en Klepper, trästomme med gummiduk över och hopfällbar. Alla kanotexpeditioner, flottor med attackdykare har sådana. En tysk läkare har paddlat över Atlanten med en Klepper. Jag hade en liknande sedan tidigare men med den törs jag inte paddla på så stora vatten. Så från tidig vår när isarna gått upp och varje helg. Även många kvällar efter jobbet var jag ut och paddlade runt i Stockholm. Hade kajaken på Årstasegelselskap, ligger på Söder. Deras gamla masthus var ändrat till kanothus. Där låg en tjugo,trettio kanoter. Träffade en före detta främlingslegionär, Ivan som hade sin kanot där. Ivan var kock. Vi var mycket ute tillsammans.
Måste vart slutet av maj, början av juni som jobbet blev färdigt och jag önskade dem på jobbet en god sommar.
Börjar med att hjälpa Mikael en del med hans båt och hälsar på folk i väntan på midsommar.
Skönt! Härligt skönt! Jätte härligt!
Livet börjar bli roligt igen. Solen skiner, vädret är underbart. Jag sitter i min kajak på väg från Stockholm mot Stensund, Trosa. Midsommarfirande med en mängd vänner om en vecka.
I Hammarbyslussen var det en motorbåt med tre flickor som inte kunde manövrera sin båt och det gjorde slussvakten mycket irriterad, vilket kostade mej 10 kr i slussavgift. Efter den episoden, följde en ganska trist bit till Skurusundet, vilket är vackert. Sundet vid Fredriksborg ut mot Baggensfjärden är ett underbart litet äventyr att passera. Ägnöfjärden är litet jobbig och jag stannar för sömn.
Blir väckt av solen vid fyratiden efter att ha sovit under bar himmel, så solen kunde lysa direkt i mitt ansikte. Det är en underbar morgon! Efter att ha ätit litet havregryn och några smörgåsar går färden vidare innanför Dalarö, genom kanalen. Det ligger fina båtar både före, efter och i kanalen. Fortsätter förbi Gålö och Muskö, här har varit eller ska bli skjutövning. Kommer efter ytterligare någon skön dag med bad fram till Nynäshamn. Där, i en vik har jag slängt en rostfri mugg överbord, under en segeltur med far. Träffar folk som är ute på en ö där jag tänkt tillbringa natten. De är ute för att slå upp tält och markera sina platser inför midsommarinvasionen, då det finns folk på varenda ö i dessa trakter. Det har varit en varm vår och sommarbörjan så man kan redan bada. Jag stannar lite då och då och ligger på nån klippa som vi har gott om i Stockholms skärgård och gottar mej i värmen. Tvättade jeansen varje dag för de luktar så gott, och torkar på två, tre timmar när de ligger på en varm stenhäll.
Har du ingen karta och vill låna en så e-posta mej så får du addressen till mina kartor. Visserligen 40 år gamla. Undrar om det är lagligt? Kanske kan lägga en knapp?
På morgonen fortsätter paddlingen genom en underbar skärgårdsnatur med smala sund och långgrunt på en del ställen. Riktigt långgrunt. Folk är mitt ute i fjärden utan båt. Så här vill det till att man tittar på sjökorttet om man har en båt som sticker ner två meter.
När man kommer på havssidan av Torö då kan man genom att titta på stranden inse sin litenhet i naturen.
Nu är det inte långt kvar till Stensund, men jag råkar lite fel och blir bjuden på fika vid passerandet av en udde. Efter detta för ett besök i Trosa, som är en skön liten stad med trånga gator, små hus och ån som går mitt i. Det finns toaletter på båda sidor av hamnen och i tvättstället på den ena toaletten tvättade jag håret med vanlig tvål går sedan till affärn efter schampo för ytterligare en omgång genast. Vilken underbar känsla att få det rent! Har försökt tvätta det i saltvatten, men det blev bara sämre då. Allt badande med soltork har efterlämnat salt i håret. Efter en choklad-kaka så går färden vidare till Stensund och midsommarfirandet.
Slår upp ögonen,---ser en blå himmel,--- solen lyser genom träden och måsarna skränar. Klockan är sex. Jag ligger på en ö utanför Stensundsfolkhögskola och väntar på vänner som ska komma under dagen. Det är främst Mikael jag väntar på som ska bjuda på sillfrukost vid ett tiden i sin stora segelbåt, en skärgårdsnittia. Pär ska komma i bil och har Doris, Elisabeth och kanske någon mer med sig... Mikael har sagt klockan ett så Pär kommer nog vid fyratiden, det är ju så han brukar passa tider. ------------------Undrar vilka som kommer??----------------
En paddeltur till fastlandet och rundvandring. Det är ganska många som kommit redan.
Tillbaka till ön och dit har två segelbåtar, med folk jag känner, anlänt. Vår sida av ön förvandlas till nudistläger, vilket håller andra människor på avstånd. Jag paddlar iväg en bit till en ö som Mikael borde passera. Dagen går och solen steker. Det är en fantastiskt fin inledning på sommaren. Jag har redan badat flera gånger och det är bara midsommar. Vid tretiden paddlar jag tillbaka och blir bjuden på sill och potatis med tillbehör. Mikael har ännu inte kommit och inte Pär heller.
Mitt humör börjar sjunka. (Det var ju midsommar -76 som Karin tappade kjolen.) Karin har den röda tröjan och tittar hitåt. Micke kliver mellan båtarna. Jag har någon röd grej vid handen. Vist är hon läcker vid förstaget?
(76 Paddlar Ylva och Marian från Stockholm i min kajak. Ivan och jag från Trosa, också -76.)
Pär kommer men Doris följde inte med. ”Fan, vad skulle jag hit att göra” humöret närmar sig bottenläge. Jag tycker det är många här som skulle behöva litet sprit i sig. Har försökt att få kontakt med några kanotister, de flesta är typiska bilförare som använder kanoten som ett sportverktyg. Inte till att komma naturen närmare och för avkoppling. Nu börjar dansen och Mikael har inte kommit, men vänta --- där är han ju. ”Hej Mikael! Fan vad du är sen, var är båten?” Frågar jag efter att ha stirrat ut i mörkret för att se någon mast högre en alla andra. ”Nej Irmelin är inte med men jag tog jollen på biltaket och döpte den till Irmelin 2. Så hon är ändå med.” svarade han. och så fortsatte vi att språkas vid en stund. Dansar---------
Micke kör en bugg uppvisning med Karin och mitt i tappar hon kjolen och stelnar till men Mikael ryker igång henne direkt så det är nog inte många som märker att det inte hörde till.
Dansen hade slutat, vi var fyra stycken som stod och språkades vid en stund. Sedan far vi ut till ön men där har alla gott och lagt sig. Trist! Nå det är tydligen det ända vi kan göra, men vad var det där? Dunket av en trumma skär genom tystnaden, djungeltrummor här? Jag lystrar ----säger” godnatt” och tränger mig fram genom skogen mot ljudet- ---Ett berg och där sitter några killar. En med kongas, en med gitarr. Jag säger hej och slår mig ner. efter en stund kommer dom andra jag stått och pratat med tidigare. Vi kokar te på växter som finns i vår 
omgivning och gör allt för att killen med kongas ska fortsätta att spela vilket vi lyckas med. Vi sitter där när solen går upp och då har det kommit några till som hade tänkt fotografera soluppgången när dom hört kongasen så kom dom. Har förresten ett foto från den natten.
Tack vare killen med kongas blev det min bästa midsommar trots att det ända tills kongasjudet trängde genom natten varit den klart sämsta. En upplevelse som gör livet underbart att leva.
’Barr i håret! GOD NATT!
EN VECKA SENARE
Har satt upp vattenkoppar i ett stall vid Upplands Väsby. En av hästarna var väldigt go, han kom med sitt huvud över min axel när jag skulle sätta upp koppen. När koppen så småningom kom på plats så tryckte han först på kläppen som går ner i skålen. När inte det gick så lyfte han kläppen och det kom ju inget vatten fördet men när jag släppt på vattnet så var han först med att pröva.
Mikael, Pär, Lotta, jag och en tjej till ska ut och segla med ”Irmelin”, Den har legat i sjön litet mer än en vecka nu och vi gör de sista justerings arbetena i en jäktad takt. Vi skulle ha seglat i morse men nu är vi snart färdiga och klockan närmar sig ett. Dom som har hamnen är irriterade på Mikael för han hade lovat vara veck på nån dag Jag framhåller för Mikael att bara tampen till bryggan är loss så är turen påbörjad och man kan koppla av.
KAST LOSS!!
Vi glider iväg till bojen, sen ligger vi still. Båten sitter fast i botten. Storseglet är hissat, men det hjälper inte. En motorbåt kommer till undsättning. Det går trögt, men det går, efter en kort kamp där en knap ryker bort och vi får lägga fast vid den andra. Så är vi äntligen loss och segeläventyret kan börja
Det är skönt att lämna stan bakom sig. Min kajak ligger surrad vid stormasten och ryggsäcken ligger i förpiken, så jag är fri att skilja mej från sällskapet när lusten faller på. Stämningen ombord är skön och vinden för oss snabbt mot Vaxholm. Mikael snackar om att det är han som för befälet ombord och Pär och jag driver med honom, men stuvar ner ankaret ordentligt i förpiken som Mikael vill.
Se där är Waxholm och fästningen. Mikael talar om att nyttotrafiken och de större båtarna väjer det vänstra sundet, vilket han givetvis väljer. Irmelin är nog dubbelt så stor som en normal segelbåt, men det är ingen skuta utan en riktig snabbseglare, som har två master. Vi passerar bakom en Waxholmsbåt som står med stäven mot kajen. Mikael fäller en kommentar om att propellerströmmen känns i rodret när vi passerar.
Plötsligt hörs ”i med ankaret, ner med seglet! Fort! Fort! Rodret funkar inte!!!”
Pär och jag, ja troligen även de andra stirrar först på honom, så sätter Mikael snurr på ratten som snurrar fritt vidare när han släpper den. Pär och jag flyger fram till stäven och får upp ankaret med en faslig fart. I med det och storseglet firas ner i ett flygande fläng. Kajen vid fästningen kommer rusande mot oss och Pär ställer sig i stäven som om han tror han kan bära av den många ton tunga båten. Vi fick ju bara beräkna blixtsnabbt hur mycket rep ankaret skulle ha och lägga fast för om vi så blev tio man så skulle vi inte kunna hejda båten tvärt genom att hålla i tampen. Ska inte ankaret ta snart?
Så niger båten när ankaret får gott tag och vi stannar bara ett par meter från kajen. Vi släpper ut luften, har ju hållit andan en lång stund, puh.
Någon sätter på kaffepannan. Micke kryper in i akterskeppet för att se vad som hänt, om en roderlina gått av eller? Jo, så är det. Vi andra avnjuter fikat medan skepparn reparerar. En del stora båtar signalerar missnöjt när de passerar, för vår båt är ju ganska lång och ligger på tvären i sundet, som är livligt trafikerat och inte alltför brett. Vi pekar på rodret och försöker klargöra med teckenspråk att det är kaputt. Plötsligt får nån av oss se att vi på kajen intill oss står en jätte tavla med texten ”ANKRING FÖRBJUDEN” , ”EL-KABEL” på.
Sämre ställe att ankra vid är svårt att hitta. Om vi legat tio, femton meter längre ut så hade vi blockerat hela sundet. Jag tror vår båt är nånting på arton meter lång.
Micke är klar och ankaret ska upp, men vi orkar inte. "Ta vinschen" säger Mikael, men vi orkar ändå inte eller rättare så vevar vi ner stäven i sjön. Någon säger att vi kanske försöker lyfta upp elkabeln. Kapa repet tycker någon, men Micke tycker ankaret är för dyrt att förlora. Vi kan ju binda ett nytt rep på undersidan av ankaret, kapa trossen och tippa av kabeln så är ankaret fritt. Men att hoppa i och dyka så djupt? Pär har sin grodmansutrustning med, så han får hoppa i. Nu är vi snabbt loss och kan segla vidare till ett lugnare ställe att övernatta på. Dagen har vart full av spänning och äventyr, så vi somnar fort
Vinden börjar ta i, segelbåten glider fort fram mot Ljusterö, Furusund, Kappelskär, Brännöuddeoch Björköfjärden fram till Barnensö. Här har vi en del vänner som vi gästar. Vädret är dåligt några dagar och folk här är trevliga så vi stannar i väntan på bättre väder.
NÅGRA DAR SENARE
Seglen hissas, förtöjningslinor och ett avsköljt ankare stuvas undan. Arbetsledningen i land drar en lättnadens suck antar jag. Nu kan folk börja sova på nätterna igen efter flera dars fest på nätterna när barnen sov. Mikael och Pär är båda glada spelemän som samlar folk runt sig. Det är skönt att segla igen. Vi passerar över Björköfjärden, Lidöfjärden, ut på Havssvalget mot Åland. Det är god vind så relingen ligger jäms med vattenytan, ibland fräser det ordentligt och stänker in vatten. Stämningen är god ombord det är bara jag som är lite orolig. Mikael spräckte masten förra sommaren och har limmat den. Jag skulle velat ha en större test på masten innan en segling till Åland. Vi har diskuterat det och Mikael är säker på att den håller, å vi tror honom. Alla sitter och njuter av havsluften och de stora vyerna, det är en njutni - - - -”brak” - - -Där gick masten överbord! Vad gör vi nu? Pär och jag är fort på fördäck, men Pär återvänder efter flytväst. Min kajak ser ut att ha klarat sig bra. Det stod en gasoltub surrad i masten och den har gjort hål i däcket. Masten gick av en bit ovanför däcket så skadorna blev inte så stora. Vi börjar röja bland linor och segel, tar bort bommen, kapar sista flisorna som håller ihop masten så vi kan lägga den utmed segelbåten. En motorbåt kommer till vår hjälp, han bogserar in oss bakom en ö. Sedan får Mikael skjuts till Gräddö-Asken. Vi andra äter litet för att sedan fortsätta med att ta bort seglen och en mängd vajrar , rep.
När Mikael återvänder är de flesta av vajrarna och alla rep borttaga. Båten han kommer med förtöjs långsides, så går färden in till Gräddö-Asken. Här blir det fest hos vänner till Mikael, Conny med familj.
Följande dag går i avskedets tecken, alla åker hem utom skepparn och jag. Vi två ska ut på långpaddling så Mikael får tid att planera åtgärder. En ny mast är inte billigt. En lugn brasafton på delar av masten.
Gräddö-Asken
Nu har folket åkt hem och ny dag kommit så vi packar kajaken. Det är inte klokt vad mycket prylar vi ska ha med. Mikael vill ha två sovsäckar, endel kläder och massor av mat för han är något av gourmet i sina matvanor. Vi har även ett spritföråd värdigt ett större fartyg, inte antalet flaskor och mängd liter alkohol men i gormetsorter, det har fallit ur minnet vilka sorter men det var ett flertal. Dragspelet hamnade under mina ben och gitarren på akterdäck. Med ett glatt humör och tungt lastad kajak vinkar vi farväl till Conny med fler.
Barnensö är vårt första mål och efter några timmar med ett flertal bad från kajaken så är vi framme. Nu får jag lära mig en ny landstigningsteknik eller det stämmer bättre att säga förtöjningsteknik. Vi förtöjer kajaken de flesta gångerna under vår tur tillsammans. Vi här på hos Elisabeth som jobbar på sjukan. Där får vi äta till ett billigt pris. Vi blir även erbjudna sängplatser i badhuset. Efter en stund går jag över till "Små Försök",Gunilla arbetar där. På kvällen är det fest.
Efter en trevlig kväll så går färden vidare följande förmiddag. Vi glider fram innanför Assö, följer strandformationen på Väddö. Det ligger en mängd barnkolonier bredvid varandra, en del i idylliska lägen nära vattnet, andra har en bit att gå när de ska bada. "Små Försök" har nästan närmare till utsidan av Väddö. Vattenleden innanför Väddö är ett fint paddelvatten, men en något mindre mängd motorbåtar skulle inte skada. Vid Älmsta förtöjer vi kajaken, sedan går vi upp till posten och några andra affärer. Vi passar även på att äta Det finns ett trevligt matställe där som vi utnyttjar. Färden fortsätter färd förbi vassbevuxna strandkanter med öppningar vid små bryggor eller där roddbåten brukar tränga sig fram. Det finns även små badplatser och en större sådan. Mikael får dragspelet och spelar för mig som paddlar. Efter en stund försöker vi med ett skynke som segel för att få hjälp av vinden. Mikael sköter både dragspel och segel. Undrar hur många, om någon kajakpaddlare nånsin haft spelman i full verksamhet ombord. Vi rastar på klipporna vid nordspetsen av Väddö huvud. Vi sitter för det mesta nakna i kajaken och kastar oss tätt som ofta överbord Det är ett underbart liv det här.
Efter att att ha legat och njutit friden mellan de enstaka motorbåtar som passerar inom buller avstånd så fortsätter vi in till Grisslehamn för studium av eventuella flickor och inhandling av mat. Vi eller åtminstone jag var fullkomligt nöjd med studium, det blev litet jobbigt omgjord på Mikaels båt när flickorna skulle försöka bestämma hur och när jag skulle äta, så det är skönt att slippa alla mamma individer på ett tag. Men det är skönt att studera deras fysiska gestalt.
Vi fortsätter vår färd mot norr men det är motvind så Mikael föreslår utsidan på Väddö söder ut. jag känner en stark längtan mot norr men beslutar att det får vänta tills Micke mönstrar av.
Det här är livet,
vi har vinden i ryggen och hav 180° så långt man kan se. Övernattning vid Simpnäsklubb. I dag blåser det hårt, frågan är om vi ska gå ut? Efter endel resonerande så beslutar vi oss för att fortsätta. Det är dragspelet och gitarren som inte tål vatten. Vi packar noggrant in dem i plastseckar. Sätter på kajakkapellet med dess två hål för mikael och mej, vi tar på oss nått som ser ut som överdelen på vadarbyxor och sets fast över hålen så att inget vatten kan komma i kajaken ens om vi vänder den upp och ner i sjön. Vi kan alltså leka ubåt utan att sjunka men välter man så måste man ju sparka sig loss och då rusar ju vattnet in så man får inte välta. men om så sker så kan inte kajaken sjunka, den bär sex vuxna karar. Mikael tror det ska gå. Vi gillar hårt väder båda två och nu blåser det så pass att han skulle tänka sig för med Irmelin.
Det är läckert att vara ute nu, hela havet ligger på snett bakifrån. Det går vitt. Våra försök att surfa på vågorna går inget vidare för jag börjar bara skrattar när Mikael får fart på paddeln.
Han säger ofta att han inte orkar men nu går paddeln stundtals som vingarna på en kolibri. Jag kan inte få upp en sådan fart på armarna. I dag är det friskt, lite då och då blir vi dränkta av en stor våg. Konstigt? Man gnäller när det stänker lite men nu när vattnet forsar över kroppen så är det bara skönt, fast endel vågor har förmåga att slå in under kapellet och dom är man inte så belåten med. Kajaken är skön också för man behöver nästan aldrig riskera grundkänning, man kan ta sig fram mellan bränningarna där de ligger ganska tätt. Vi styr in mellan Arholma och Ovanskär, tittar in på Österhamn.Övernatning blir på södra ändan av Arholma.
Den nya dagen för med sig nya erfarenheter. Vi rör oss i fina kanotvatten med trånga sund och många öar.
Frampå kvällen är vi i Furusund där tanten på fiket tar kort på oss. Vi deltar i dansen på restaurangen och har en trevlig kväll. Det är radioutsändning kanske dans under stjärnorna tror jag att radioprogrammet hette.
Dansen är slut och vi klär om för att paddla till nått skönt ställe att övernatta på.
Kajaken glider ut i kanten på farleden, Mikael såg en segelbåt passera alldeles nyss och vill vi ska paddla ikapp den för att få lift en bit. paddlarna används frenetiskt ett tag och segelbåten framträder i mörkret, han liksom vi har inga lanternor. Han lyser på seglet när Ålandsbåten kommer. Den är en mäktig syn, maskineriet hörs nästan inte. Jätten med massor av ögon kommer ut ur mörkret bakom, ser vid passerandet ut som en framforsande julgran och slukas åter upp av mörkret.
Vi närmar oss segelbåten men ibland kommer en vindpust och skjuter fram honom en bit, till slut kommer vi ganska nära. Killen ombord på segelbåten tar emot oss och hjälper oss ombord som den naturligaste sak i värden. Det är när vi kommit ombord som vi börjar prata, innan har vi inte växlar många ord. Efter en stund kojar Mikael. Vi skiljs från seglaren vid Kapellskär för fortsatt paddling till Irmelin vid Gräddö-Asken.Mikael far till stan, jag lovar stanna i tre dar. Det utnyttjar jag till att plugga matematik och svenska. Connys son och jag paddlar runt i omgivningarna. Hans familj bjuder på sköna kvällar. Vädret ar underbart. Sådana här veckor vill jag uppleva flera gånger.
http://www.naturliv.nu
