|
|
Oktober 2010Det var nära vi fick ett mandat. Hade alla som röstat på riks även
VI MÅSTE GÅ EN ANNAN VÄG.....WALTER SCHAUBERGERVI MÅSTE GÅ EN ANNAN VÄG ”Varför jag till sist alltid helst umgås med naturen är därför att naturen alltid har rätt under det att villfarelserna endast kan finnas hos mig själv” (Goethe) I naturen finner vi sanningen. Därför måste vi söka de sanna, verkliga livslagarna i skogarna, på ängarna, på stränderna av de ännu naturliga vattendragen och i det landskap som ännu inte villkorligt förändrats och deformerats av människohand. Endast i denna miljö kan vi komma sanningen närmare. I minsta grässtrå är fysikens, kemins, mekanikens svåraste problem redan lösta och rörelsens, rytmens och andra lagar tillämpade. Men hur värdelös är däremot inte oftast de resultat av verkligt mödosam forskning som man uppnår vid undersökning av en från sin naturliga omvärld lösgjord organism, av en dödad, uppskuren, sönderdelad kropp i försöksanstalterna, laboratorierna eller under mikroskopet. Inte i drivhuset, inte i laboratoriet, inte i en fullkomligt naturfrämmande omgivning placerade statliga institut, eller i dammiga läro- och försöksanstalter skall vetenskapen öka sin kunskap - utan därute i naturen, under naturliga betingelser, skall den studera livet i dess mångfaldiga struktur, söka efter växelverkans lagar och forska efter livets urprincip. Det levande måste iakttagas i sammanhang med sin omvärld och just i sammanhanget med naturen både i dess levande och i dess - förment - döds form. Vi kommer nämligen inte att verkligen begripa en enda företeelse i naturen om vi studerar den isolerat, utanför sitt sammanhang med de andra företeelserna som normalt omger den. Varje godtycklig företeelse på alla naturens områden kommer alltid för oss att visa sin vrångbild då den studeras utanför sammanhanget med de inflytanden som normalt omger den, eller lössliten från dessa. Och de ur ett sådant studium dragna slutsatserna och de ur dessa utarbetade ”hemgjorda” lagarna kommer aldrig att motsvara verkligheten utan istället oftast föra till omfattande farliga misstag och felaktiga arbetshypoteser. ALLA LIVSFORMERS HARMONISKA SAMKLANG Det livsuppehållande och livsfrämjande växelspelet hos de olika formerna som ordnats ”under”, ”över” och ”bredvid” varandra är en av de mest avgörande faktorerna i naturens stora vardande och skeende. Överallt - och detta gäller för alla slag av livsgemenskap - där denna harmoniska samverkans lag störs eller förstörs, följer obönhörligt och ofrånkomligt sönderfallet hos en form som isolerats ur en harmonisk, och därför sund gemenskap och detta åstadkommer samtidigt också en disharmoni också i den nu reducerade gemenskapen. Verklig sanning utmärker sig dessutom ej genom att den är komplicerad, utan genom sin enkelhet. Naturen är i verkligheten så enkel och i denna enkelhet ligger dess storhet. Det som har giltighet för processerna i en atom gäller också för processerna i ett grässtrå, i landskapet och i den stora organismen Jorden. Naturen är enkel i sin princip - om än oändligt differentierad, men ingenstans är den primitiv. Primitivt och måttlöst komplicerat är däremot mycket av det som människan har tänkt ut. Växt-, livs- och utvecklingslagarna hos grässtrået är desamma i ost och väst, nord och syd. Naturen känner inga begränsningar, sådana som den mekaniskt tänkande människan har dragit upp, den känner inte heller till några mänskliga, politiska konstruktioner eller skilds världsåskådningar, utan den har en lag, byggd på harmoniens grund, Livets lag, som har giltighet både för stjärnan som blinkar långt ute i universum och för processerna inne i atomen. I motsats till enkelhetens naturlag står också vår moderna vetenskap, som redan är så långt specialiserad att ingen utomstående längre begriper den, och ingen längre kan överblicka den som en helhet. Varje gren av vetenskapen behärskas av blott ett fåtal s.k. specialister och fackmän, och den lever sitt eget liv enligt sin egen åskådning och sina egna lagar, utan hänsynstagande till det totala livets verkligs behov. Och bortkomna, utan fotfäste, står idag individerna i den stora massan, men också de bildades krets, rådlösa inför den i otaliga delar upplösta världsbilden. Livet är alltid sant, och vetenskapens uppgift och plikt är endast och allenast att tjäna denna Livets sanning. Detta är dess egentliga, dess förnämsta uppgift. Men om vetenskap och natur ej längre börjar stämma överens, då har vetenskapen utan minsta tvivel börjat tänka fel. Men en sådan vetenskap, som redan börjat vända sig bort från Livet, inte längre förstår det och på mångfaldigt sätt förintar det - en sådan vetenskap är en förrädare mot Livet och mot allt vad till detta hör. Vi måste nu göra klart för oss att vi med hittills använda metoder, sönderdelandets, förstörandets, rofferiets och den ohämmade rovdriftens metoder är inne på en felaktig väg. Vi går upplösningens, desorganisationens, nedbrytandets och förfallets väg då vi istället skulle gå uppbyggandets väg - vägen uppåt. Det sunda livet i dess oändligt mångfaldiga former visar oss dock överallt uppbyggande funktioner, visar oss en utveckling mot något högre, mot syntesen. Medvetandet skall vi åter ställa in oss på, och ständigt ha i våra tankar, att Livet endast kan föras vidare av det levande. Vi behöver mycket av liv omkring oss om vi skall kunna utvecklas vidare och högre. Människan är egentligen kallad att vara Livets mästare. Men de metoder, med vilka människan f.n. och i det förgångna vill och har velat mästra livet, var och är en Livets antites, dess motsats. Vi måste därför i framtiden mycket mer ta hänsyn till Livet i vår omvärld och i alla våra handlingar omvända oss till Livet, söka efter uppbyggandets lagar, efter lagarna för utvecklingen Framåt och Uppåt och äntligen lämna förstörelsens och den ständiga rovdriftens väg. Icke dödens, icke upplösningens och förintelsens väg skall vi vetenskapligt söka utforska, utan istället söka efter och främja Livets lagar. Vi måste äntligen återvända till medvetandet om att vi inte ständigt får taga utan att vi också måste giva. Och det som vi måste giva är framförallt kärlek och förståelse gentemot de mångfaldiga andra livsformer, som synligt och osynligt lever och arbetar för oss. I vår tid talar man så mycket om humanitet, om moralisk upprustning och andra nödvändigheter som hör samman med kärlek och förståelse. Men få människor tänker på den förbrytelse mot Livet som vi begår därute i naturen. Vem tänker väl i sådana sammanhang på den livsförstörelse som i ofattbar grad sker då en hektar fruktbar, levande åkerjord förvandlas till öken? Ändå förvandlas t.ex. i USA varje dygn, genom nuvarande jordbruksmetoder, igenomsnitt 120 hektar fruktbar jord till ödemark, och med den dör livsformer i ofattbara mängder. Världen - så som den idag ser ut - kan endast tillfriskna genom människans hjälp, och endast därigenom att människan lägger av sin överstegrade själviskhet, finner vägen tillbaka till naturen, till det levandes rike, till den fruktbara jorden och framförallt återfinner kontakten med växten. Först när människan åter ser och begriper Livet i dess nödvändiga mångfald, kommer hon själv att återfå sitt eget rätta liv. Med lösningen av denna uppgift - och den är oerhört stor och en för livet avgörande uppgift i dess helhet - måste varje människa hjälpa till, ty det rör sig i denna sönderfallets tid om mera än endast den personliga existensen, Mänskligheten har nämligen nu nått en punkt då den är i begrepp att förstöra allt, och denna ogärning måste förhindras. All eftertanke, och likaså den kunskap som min far Viktor Schauberger överlämnat till mig som resultat av sina studier av olika naturprocesser och av sina biologiska och biotekniska försök - framförallt då utforskandet av vattnets livs- och rörelselagar, som framträder i dess mångfaldiga kvaliteter, tillstånd och energinyanser, t.ex. som käll-, bäck-, flod-, havs- och grundvatten, som vävnadssafter och blod etc, och de redan allmänt synliga förfalls- och sönderfallstecknen i den oss omgivande världen och i oss själva - allt detta för till den ofrånkomliga insikten att framförallt de nuvarande mekaniska och rationella metoderna inom hushållning och arbetsliv - särskilt inom skogs-, jordbruks-, vatten- och energihushållningen - är natur- och livsförstörande i en omfattning som ej får bagatelliseras. På förfallstecknen har jag redan upprepade gånger visat, och att vi redan nu kan fastställa en progressiv reduktion och degeneration av och hos många högorganiserade livsformer är fullkomligt klart. Kvalitetsförsämring är redan överallt ett faktum. Vi har dessutom - fast detta kanske ännu ej framstår så klart för var och en - ett destruktivt klimat, ständigt ökande naturkatastrofer, en naturens kräftgång och ett allmänt lidande som alltmer griper oss alla. Vi har anställt oerhörda skador i vår omvärld och denna globala förstörelse av landskapet har ett eko. De dissonanser som människan förorsakat i sin omvärld slår nu över på henne själv. Vi har fullkomligt satt oss över landskapets livslagar, vi har med våra vansinniga rovdriftsmetoder och vår landskapsförstörande teknik nedsatt jordens potens. Det är mycket vi nu åter måste gottgöra. Vi måste med kärlek möta jorden och Livet i dess helhet. Vi måste åter riktigt behandla och bruka jorden. Vi har själva förorsakat vår Moder Jords sjukdom och vi har därför ingen rätt att koäga när denna sjukdom nu drabbar oss själva. Vi måste alltså först hela naturen - sedan kommer människans helande till kropp och själ att gradvis följa av sig själv. Totalt sett är dock vårt läge katastrofalt. Det tjänar ingenting till att vi försöker bortse från detta faktum. Det är heller ingen mening med att förtiga orsaker som åtminstone väsentligt bidragit till skapandet av detta läge, eller skildra detta gynnsammare än det är. Det är i verkligheten så att klockan är 5 minuter i 12 och vi har kort tid på oss för att besinna oss. Men om vi känner vägen som förde till det onda så vet vi också vägen till helandet. Och den paroll som innesluter alla nödiga åtgärder i sig heter: Gör framförallt åter jorden fruktbar. De biologiska sammanhangen mellan vatten-vegetation-luft och frus fordrar kategoriskt att jorden åter täckes med sin rikhaltiga och harmoniskt blandade växtvärld, samtidigt som vi tar avstånd från arbets- och rörelsemetodiken hos den nuvarande tekniken och en utveckling istället sker mot en naturnära, livsfrämjande bioteknik. Framförallt riktar sig detta krav till de regerande, folkens förtroendemän, läkarna och pressen, som måste göra allt för att de naturvidriga metoderna i teknik och hushållning skall upphöra. Sker inte detta så går vi obönhörligt vidare på förfallets väg. Upplagd av Jon Persa kl. 01:50 1 Göran Hellbergh Engagera dig i den växande gröna rörelsen – www.mp.se/blimedlem
Ungern; mitt bondehjärta gråterFrån Rune Lanestrand blogg... Göran Hellbergh Engagera dig i den växande gröna rörelsen – www.mp.se/blimedlem November 10Plötsligt har jag inte kunnat updatera hemsidan (vilket sker just Kopla av lite från bilreprationer med mer. bara-8C nu. Annars är det
Senast uppdaterad: onsdag 29 december 2010
|
