Det stora äventyret
Åter på väg mot norr. Glider fram till och genom Väddökanal, Ortalsviken. Det är många motorbåtar som åker den här vägen, bland annat en fiskeskuta har åkt förbi flera gånger. Den körde nästan i min takt i kanalen och var tvungna att vänta på broöppning två¨gånger. Jag har tänkt övernatta på badplatsen norr om Älmsta. När jag kommer ditt ligger fiskeskutan där, det är ett gäng sportdykare från Gävle. De bjuder på te och en trevlig kväll.
Solen väcker mej tidigt, klockan sex är jag redan en bit på väg. Tidigt på morgonen och vid skymningen är det mysigast att paddla. Då är det lugnt både vad det gäller motorbåtar och vind. Ja även segelbåtar men de stör ju inte där de tyst glider fram. På morgonen kan man höra vågornas fräsande mot stranden, en fågel som kvittrar i skogen. Hör - - en gök! Plötsligt ett skrikande och skränande över ett skär, det var måsarna som upptäckte mej och slog larm. De lugnar snart ner sig igen och sätter sig på sina platser samspråkande en och en om sina eventuella problem. I skogen är det en ny fågel som håller konsert till ackompanjemang av vågornas kluckande mot kajaken. Så hörs åter det regelbundna plaskandet från en dubbelpaddel.. En krusning går över vattenytan, kan det vara morgonbrisen som är i antågande? Jag tar i ordentligt, satsar allt, det fräser om stäven på kajaken. Underbar känsla att få arbeta hur hårt och länge man vill utan att ta hänsyn eller att bli stoppad för att det fattas grejor. Tar av mig skjortan. Vräker mig överbord. Paddeln råkar följa med så med den i handen simmar jag ikapp kajaken. Klättrar upp på akterdäck. Sittande där fortsätter jag att paddla under tiden som solen torkar min kropp.( Den här bilden är tagen av Staffan Flisberg lite senare under färden. Här sitter jag på¨stäven.)
Vid Grisslehamn har jag klätt på mig lite och vandrar upp och handlar,skriver kort, äter ett äpple och en chokladkaka till frukost.
Paddlingen fortsätter förbi Käringön, Frosten, Killören, Själgrundskallen, Loskären, Medholmagrund, Lågbådarna. Skötgrunden, Ramsan, Halvvägen;Lambskär, Fälön, Kvistadgranöern, Hummelgården, Sladdarön, Klykskär och vid Käringöfyr rullar jag in mej i filten för en sovstund.
När jag vaknar är det mat och en stunds pluggande, ska även försöka med dagboksanteckningar. Industrisemestern börjar nu och det är livlig trafik på sjön och ändå har inte Stockholmsbåtarna hunnit hit ännu. Det är tur att folk är så trötta på morgnarna så man hinner njuta av naturen, på dagen är det i stort sett motorbuller hela tiden. Fram på kvällen kommer fiskeskutan förbi, jag slänger mig i kajaken och paddlar efter. Mycket riktigt efter en bit så ser jag båten i Långsidabukten på Gräsön. När jag kommer närmare så ropar någon, att jag ska snabba mej på för maten kallnar. Skoj, jag lägger på ett kol sista biten. Det värkar som dom väntat på mej. Hur kunde de veta att jag var på väg?
Vi har en trevlig kväll, klockan tio hör vi nyheterna och vädret. Det ska bli dimma, regn och så är det kulingvarning för i morgon. Inte trevligt, Gävlebukten är stor. Jag blir erbjuden kojplats och att följa med till Gävle i morgon. Ska det bli oväder så passar det mej bra med lift den biten.
Vaknar av att det smattrar mot däck, skönt att slippa vara ute i dag. Dessutom är det trevligt att umgås med människor. Alla vaknar så småningom och det blir frukost. Därefter går färden till Öregrund där vi äter glass, tittar oss omkring en stund för att sedan fortsätta ut på havet. Det är ett nytt sjökort som kommer till användning nr:535 Öregrund - Grundkallen - Björn. Det som ska läggas undan är nr: 536 Öregrund - Simpnäsklubb.
I dag är det tjockt, jag tror det heter tjocka. När regndropparna inte faller så hänger de i luften. Fyrarna som passeras är Djursten, Engelska Grunden, Björn. Nu blir det nytt sjökort nr: 534 Björn - Gävle - Lövgrundsrabbar, fyrarna Eggegrund, Limö och sedan Gävle.
Vad jag är trött, får sova i en klubblokal, Gävlegrodorna. Dagen har varit ansträngande, däcket har vibrerat, motorn dunkat och grått, grått runt om. Bara vatten och en grå mur att se större delen av dan. Hade tänkt gå ut och dansa men det orkar jag inte.
Blir hämtad på morgonen, de andra ska återställa skutan och jag fortsätter. Måste montera ihop kajaken för det var lättare att ha den demonterad på skutan. När den är lastad så säger jag hej och min färd går vidare. Vattnet här i älvmynningen är fruktansvärt skitigt, värkar vara en tunn vattenhinna över och en gröt under. Jag vet förresten inte om det är älvmynningen, tycker bara det ser ut så. Det är en smal kanal som går inåt stan. Försöker slippa allt vatten som brukar rinna efter paddeln, det är ju läskigt med så skitigt vatten. Vet ju inte vad det innehåller? Troligen mest träfiber men jag är ju inte van att se skiten jag paddlar genom.
Först går färden lite bakåt till Furuvik för där har jag för mig det är fina badstränder och dans sommarkvällar men varken badstrand eller dans fans att finna. Jag följer kusten en bit för den är ganska intressant. Stranden är väldigt stenig men man har röjt upp små solstellen lite här och var. Tagit sten och lagt den i murar runt solplatsen. många ställen med tredgårdsmöbler och en liten hamn för roddbåten.
Mycket som ett koloniområde.
Jag tar av mot norr över bukten och följer den stranden. När vattnet blir rent i bukten så har man ett underbart kanotområde vid Orarna. Även så vid Eskön. Man paddlar in bland ett gytter av småöar söder om ön. Har man tur kan man finna min armekompas på en av öarna. Den ramlade troligen i sjön när jag skulle i land för att övernatta. Enligt ögat är vattnet rent men när man tagit ett paddeltag så blir det som gröt, ett flera decimeter tjockt svart lager på botten virvlar upp för varje paddeltag. Det är ett stort område där det är en meter djupt och därunder så det är bara kanoter och roddbåtar som tar sig fram. Innanför Eskön ett idylliskt sommarstugeområse.
Jag fortsätter utanför Enmaren och Hålön.
Byter till nästa sjökort nr:533 Lövgunds Rabbar - Söderhamn - Hällgrund.
Vid Iggön väljer jag utsidan. Innanför måste det vara högvatten för att inte behöva dra kanoten fram. Gåshällan är nästa riktmärke, det är ganska långt till land en stund, cirka tre kilometer. Har en helt otroligt stark längtan mot norr som driver mig framåt. Fortsätter utanför Kusön. På insidan Kalven blir det vila en stund. Vädret håller på att försämras och övergår till regn. Har satt på kapellet och Klepperjackan. Det är underbart att sitta så nära vattnet. Får stänka , regna hur mycket som helst utan att jag blir blöt. Efter någon timme är jag blöt och fryser, byter på överkroppen. Får på en härlig tjock ylletröja och med en plastsopsek med hål för huvud armar under Klepperjackan så fortsätter jag. Neri kajaken är det varmt och jag har oftast inget på mej men nu åker ett par brallor på. Det är ju så fint väder oftast och varmt i vattnet ´så jag rullar lite då och då överbord och tar en simtur på sidan av kajaken. men nu var det svalt. Klepperjackan var dålig. Ser ett samhälle och en badstrand med omklädningsrum, fint ställe att övernatta på. Vill handla lite så jag tar hamnen först, förtöjer i en brygga och frågar efter vägen till affären. Farbrorn som jag frågar undrar förstås vart jag kommer ifrån och efter lite samspråkande erbjuder han mig, om det duger, ett litet hus stort som en kolonistuga att övernatta i. Därtill båthus för kajaken så jag behöver inte lassa ur den mer en det jag vill ha för natten. Får till och med nyckel till stugan och han säger jag kan stanna så länge jag vill. Han säger var jag ska lägga nyckeln när jag drar vidare. Allt utan att betala ett öre eller jobba för det, svårt att tro men man måste ju när man själv upplever det. Det är bland annat i Vallvik man kan få¨uppleva sånt sommaren 75. Jag tittar på samhället följande dag och tar tillfället i akt för lite studier.
Så går färden vidare till Stenökamping och badplats där jag frågar i kiosken efter karta men de har ingen. Tittar på människor en stund för att sedan fortsätta. Promenerar en bit vid sidan av kajaken, paddlar en bit och promenerar igen. Ska vara fyra till tio centimeter djupt enligt kartan som slutar här.
Nr: 532 Hällegrtund - Hudiksvall - Hornslandet
Stannar för mat vid minsta ön utanför Skatön. Mat ger energi så när jag passerar Sillharet och ser Agö i fjärran långt ut i havet så ser det lockande ut.
Efter att ha rådfrågat kartan så styr jag rakt mot det fjärran målet. Några timmar senare är jag vid Karlhällan, där jag får se fyra sälar, två vuxna. Den fjärde såg jag bara försvinna. Först när jag såg dem så trodde jag att det var två gubbar i en roddbåt som satt och fiskade. Plötsligt försvann båten, då förstod jag att det var något konstigt med gubbarna, tar fram kikaren och ser två sälar som sitter upp på nått sätt. Nät jag kommer närmare så försvinner dom ner i havet tillsammans med något som är mindre. De simmar runt mej, sticker upp huvet ur vattnet och blåser genom näsan i vattenytan bakom mej. Det värkar som dom vet var fram och bak är på kajaken.
Efter en stund fortsätter färden in till Agö hamn. Här kommer jag i samspråk med en grabb och hans flickvän. De bjuder på te med smörgås. Frågar om man har besvär med selarna men här är det inget bekymmer men närmare fastlandet har sälarna ätit ur näten. Paddlar efter en trevlig stund vidare till Tärnön, där jag gör en sovgrop och slumrar in.
Paddlar i motvind till Hölick som ligger på Hornslandet. Här finns en fin campingplats med långa sandstränder. När jag ätit och vandrat runt i området så har vinden svängt. Vidare till Kuggören,nu vet jag hur mitt favorit-bostsadsområde ser ut, här skulle jag vilja bo. Bilarna stod en bit från byn, där emellan kunde man gå eller åka båt.
Nu blir det nytt sjökort igen nr 52 skala 1:200 000 Örnsköldsvik - Hudiksvall.
Nu har jag en bilkarta att orientera efter. Ska fram till Jättholmarna som bara skymtar lite svagt långt bort.
När jag når fram är det mörkt, jag har för avsikt att fortsätta, när det plötsligt hörs en motor. Det är ett gäng som varit i and på fest, de har inte heller några lanternor. Efter att ha växlat några ord med dessa svänger jag in för att hitta en lägerplats men hittar inget i mörkret. En tämligen omöjlig uppgift när det är becksvart. Man har svårt att tro att det kan vara så mörkt på land när man på sjön tycker man ser rett bra, man upplever liknande till fjälls. Ute på kalfjället ser man riktigt bra men när man kommer ner i skogen är det stört omöjligt att se nått. Går till slut in bredvid en fiskesmack och kojar en bit upp i skogen, kanske femti meter från stugan. Rullar bara ut sovsäcken och kryper ner. Har ett ytterfodral på sovsäcken där liggunderrlaget redan ligger och fodralet kan spännas upp som ett pyttelitet tält, sovseckstält helt enkelt.
Jag vaknar av att dörren öppnas och en man kommer ut. Jag sticker upp huvet och ber om ursäkt för intrånget. ”Jaså, jag får väll sätta på pannan igen” sa han och försvann in. Således blev det kaffe med dopp tillsammans med fiskaren och hans kompis som redan druckit en omgång men drack en till klockan halv sex på morgonen. De skulle ut och ta upp nät men gjorde sig ingen större brådska. När jag skilts från dem så fortsätter min färd in bland holmarna. Tillsluta kommer jag inte längre utan får välja, vända eller gräva några meters ränna eller släpa kajaken över. Det blir en kombination av de båda sista. Stannar här ganska länge för det blåser åt fel håll. Väntar några timmar så svänger vinden. Titta ett timmersläp. Det har jag inte set tidigare, undrar hur långt de ska? Kanske kan paddla ifatt och få lift en bit, men jag avstår.
Nu har vinden ändrat riktning tillräckligt. Något snett framifrån får jag stå ut med. Drar mig lite inåt hela tiden. börjar bli hungrig, där borta är ett bra ställe. Det ligger visserligen folk där, nakna på den släta varma klippan. De får bråttom på med kläderna snappt när jag kommer. Efter måltiden paddlar jag vidare. En jobbig dag i dag . Svänger in till en fin badplats där Frälsningsarmén spelar och sjunger. När dom slutat frågar jag några om det är dans nånstans till kvällen. I Raggvaldsnäs är det dans. Efter att ha inhämtat upplysningar om var det är paddlar jag ditåt. En motorseglare kommer och frågar efter samma ställe, efter en stunds diskuterande har vi bestämt vilken vik det är. Jag får en tamp och snart är vi där. Börjar prata med några flickor som står på bryggan, blir bjuden på fika med en intressant diskussion som gör att vi blir sena till dansen. Jag åker med dem i bil. Ganska mycket folk, skoj men trångt. När vi kommer ut efter dansen är det en grabb som plockat bort kromlisterrna på en mängd bilar. Tjejerna ser till att han sätter tillbaka dem på vår bil. Vi avslutar kvällen med te därefter fortsätter jag paddlingen till Björkön, mat sömn några timmar.
Löru är nästa anhalt, går runt och tittar samt blir informerad om svårigheten med att vara fiskare. Pratar med en seglare från Stockholm och får köpta ett översiktskort av honom. Vi diskuterar skillnaden på folk här uppe och hemma. Han nämner bland annat att natten som var hade han stängt in tullens båt eftersom han kom till hamnen sent på natten. Men när dom skulle iväg hade de tyst och lugnt lossat hans förtöjningar och glidit ut och förtöjt om honom vid kajen utan att vecka honom. I Stockholm hade de varvat sin stora båt ordentligt och bet honom fara å-t ett hett ställe, kanske lite överdrivet men inte mycket. Han berättade också att han mött en annan båt en kväll och dom hade lust till en lite festligare kväll, det var en stor brygga till hans. Någon gick upp till huset för att fråga om det gick för sig att ligga där men ingen var hemma. De hade en trevlig kväll med dans på bryggan. På morgonen fans det folk i huset så han gick upp och talade om att det varit fest på bryggan och hoppades att ingen misstyckte vilket dom inte gjorde utan bjöd gänget på fika och menade att om dom hade vägarna förbi så skulle dom göra om det. Bryggan var till för att användas.
Vi skiljs och jag fortsätter rakt över Sundsvallsbukten till Tynderösund där jag sover. Det var söndagen den tjugonde juli 1975.
Efter söndag brukar det bli måndag och datumet är den tjugoförsta då jag väljer södra sundet in mot Härnösand. När jag frågar några om jag kan gå i land bredvid deras tomt och äta bjuder de först på fika och ett tag senare på mat. De skulle bygga till och jag fick delta i diskussionen.
När jag paddlar vidare så kommer en kanadensare med två grabbar i, de vänder så vi får sällskap upp till Härnösand. Den ena killen heter Pelle och han talar om var han bor, vi ska mötas där om ett par timmar. Det är öppet så jag ska bara kliva på säger han för troligen kommer jag först. Jag letar reda på ett ställe att ta upp kajaken för att sedan lägga den på vagnen och vandra upp till Pelle. Det är faktiskt öppet i hela huset nästan, i ett rum står en skål med pengar troligen för att spela kort, så hade min farfar. - Ja, givetvis småpengar men det blir ju fort nån hundring. På väggarna hänger massa vapen, nått svärd med mer. Tycker det känns konstigt att vänta inne så jag går ut och väntar.
När han kommer lägger vi in kajaken i hallen framför en dörr där dom sällan ska in enligt honom. Vi sitter och pratar hela natten och lägger oss i soluppgången. Vid tiotiden kommer hans far och undrar över kajaken. Jag talar om att det är min och att vi suttit och pratat hela natten. Han säger att kajaken ligger bra där den ligger och Pelle kan få sova vidare. Pelles stora dröm är att landa på torget med drake, undrar om han verkställt? Hans brorsa samlade nationallitetsflaggor från båtar. Smög ombord och stal flaggan men det skulle ju inte vara bara svenska utan en av varje nation. Det hängde från Sovjet, Kina, England med fler. Underliga hobbys det finns. På kvällen går jag på stat i lånad kavaj men det är en trist kväll. Fortsätter mot Sandöbron där jag möter en annan långfärdare med kajak vid namn Fredrik. Han hade kommit ner från Norge. Jag vänder och vi slår läger på en sandstrand. Åter blir det en natts pratande och tekok på öppen eld.
Vi skiljs ganska tidigt och jag fortsätter in i Ångermanälven. Det är lite jobbigt med med alla timmerlänsar men det går bra. Lyckas välja tältplats Vi skiljs ganska tidigt och jag fortsätter in i Ångermanälven. Det är lite jobbigt med med alla timmerlänsar men det går bra. Lyckas välja tältplats ar på en dag en vad jag gjort på hela färden norr därom. Det är en lotskutter som jag sett många gånger men troligen har dom lika dana båt på lotsstationerna skulle jag tro.
Fortsätter uppåt,Det är en mängd fiskargeng som drar not eller vad det kan heta. Lax är det de vill fånga. Blir bjuden både på fika och sprit under paddlingen uppåt. Alldeles före Sollefteå bryter jag paddeln, det var litet strömt på ett ställe. Jag hade köpt en i Härnösand som nu kommer till användning. Har reservpaddeln sittande på däck så det är lett att komma åt den när sånt här händer. (Men när bröt jag av paddeln som Mikael hade? Det var nått att fundera över.) Det bästa är att gå till badstranden när man kommer hit men det är mörkt när jag kommer så jag ligger i ett vindskydd på ön.
Med kajaken på vagnen går jag upp till Fliesbergs där jag köper segel, paddel och kompass. Träffar Staffan Flisberg, hans mor som tycker jag ska delta på en kyrkpaddling mellan Nora - Nordingrå kyrkor den första helgen i augusti. Den är alltid första helgen i augusti.
Det är dans i Forsmo så kajaken åker i ovanför kraftverket, sedan två timmars paddling. Tigger snus och får ett glas vin på vägen. Forsmonöjet är ett trevligt ställe med bra dansgolv och trevliga flickor.
Startar nedåt vid åttatiden på morgonen och får te där de bjöd på vin och blir filmad när jag fortsätter. Sätter på vagnen i älven vid kraftverket där upptaget är och drar upp det hela. Annars brukar jag ta upp kajaken först och lyfta den på vagnen sedan men då är ju kajaken tung med all last. Promenerar förbi centrum och sjösätter vid badstranden. Det går lite fortare nedåt när man har strömmen med sig. När jag passerar nedanför ett berg så ropar någon uppifrån ett lycka till på färden vilket värmer gott. stannar och sover vid en rastplats.
Måndag när jag fortsätter och provar seglet men det är problematiskt med timmerbommarna igen men när dessa är avklarade så går det fint även om det inte går fort med segel. River seglet vid infarten till Norafjärden. Pratar med ett par grabbar som är ute och åker med motorförsed roddbåt. Med deras hjälp får jag vatten och hittar en fin lägerplats. De kommer och hälsar på varje dag , åtminstone Johan. Smörlösa heter ön jag är på nästan en vecka under livliga studier med uppehåll för att prata med gäster. Vi pratar om allt möjligt och efter några dar får jag frågan hur gammal jag är vilket jag omtalar varvid Johan utbrister ”Så gammal är ju min farsa!?” Ja vadå? Gör inte han sånt här undrar jag och får ett tydligt och utdraget ”NÄÄÄEE” - - .Tisdag, onsdag, torsdag. Onsdagskväll bjöd grabbarna på röding, det var gott, vi halstrade den över eld.
Måndag när jag fortsätter och provar seglet men det är problematiskt med timmerbommarna igen men när dessa är avklarade så går det fint även om det inte går fort med segel. River seglet vid infarten till Norafjärden. Pratar med ett par grabbar som är ute och åker med motorförsed roddbåt. Med deras hjälp får jag vatten och hittar en fin lägerplats. De kommer och hälsar på varje dag, åtminstone Johan. Smörlösa heter ön jag är på nästan en vecka under livliga studier med uppehåll för att prata med gäster. Vi pratar om allt möjligt och efter några dar får jag frågan hur gammal jag är vilket jag omtalar varvid Johan utbrister ”Så gammal är ju min farsa!?” Ja vadå? Gör inte han sånt här undrar jag och får ett tydligt och utdraget ”NÄÄÄEE” - - . Tisdag, onsdag, torsdag. Onsdagskväll bjöd grabbarna på röding, det var gott, vi halstrade den över eld.
Klockan fem torsdag drar jag vidare mot Nora. Paddlar in i fjärden och tittar efter grabbarna men dessa syns inte till. Inte heller när jag passerar färjan. De har väl annat att göra en att sitta på sjön hela dagarna. Synd jag skulle velat säga hej.
Plötsligt brummar det till bakom och det är grabbarna som kommer med en dosa snus till avskedspresent. Jag får även en vägbeskrivning till Noraåns mynning. Där står några tjejer och en kille med metspön. Pratar en stund sedan drar jag en runda med drag som jag alltid har med mig men aldrig använder, skulle ju kunna få en fisk! Jag gillar inte att döda. Givetvis får jag napp! Tänk att man kan stå främmande för hur man dödar en fisk. Har inte gjort det på tjugo år minst och står handfallen. Trodde väl aldrig jag skulle få en fisk. Tjejerna låter sina fiskar självdö men jag ser mej liggande där och snappa efter luft. Killen gick innan. Jag slår fiskhuvet i sargen på kajaken och skär av huvet sedan får tjejerna fisken till katten.
Efter det obehagliga äventyret lämnar jag flickorna och påbörjar paddlingen uppför ån. Spännande att paddla på såna här ställen, man smyger fram under ett tak av grenar, väjer för ett gammalt omnkullfallet träd. Tränger in i landskapet, smyger in bakifrån. Härifrån tror ingen det kan komma någon. Upplever ett vilt landskap som inte är tillrättalagt utan får forma sig fritt efter hur det blir när dom planar ut och tillrättalägger marken ovanför ån. Indianbökerna man läste som ung grabb blir levande och man är en trapper som söker sig väg uppför floden in i vildmarken. Det går bra en bit, sen måste jag släpa den förbi några småforsar så går det åter att paddla ett stycke, så upprepas de olika momenten med stakning , släpa, paddla några gånger men så delar bäcken på sig och jag måste rekognoscera. Det har börjat regna så regnrocken på och var är jag och vart ska jag? Den ena grenen går fram till en dammlucka? Det borde vara dit jag ska men hur? Kanterna på bäcken är höga och vildvuxna, jag är trött. Vad göra? Svårt hitta lägerplats när det blivit mörkt. Jag kryper ner i kajaken och drar för kapellet, obekvämare har jag aldrig legat men jag sov ändå.
Så kommer då den nya dagen med nya krafter för att lösa problemet. och lösningen blir att gå tillbaka en bit. Det är jobbigt att vara ensam men det blir fler äventyr. Min kajak och jag kommer så småningom till Nora och vi är först på plats
På lördagsmorgonen är vi 56 ekipage som startar, både kajaker och kanadensare. Streckan är arton kilometer, två lyft där det är traktorer med vagnar som står för landtransporten. Eftersom min kajak är lastad för långfärd på havet och ganska tung så hjälper mig Staffan med kusin som båda deltar i varsin kajak. När paddlingen är över lägger vi min kajak på taket till Staffans bil. Deras två fäller vi ihop och stoppar i bilen och åker till Bönhamn där det är avslutning med surströmming. Det är i ”Arnes sjöbod” som middagen äts och Arne bjuder mej, När vi skingras tar alla andra sina bilar men jag paddlar några kilometer.
Morgonbestyren med sovsecksvädring, frukost vid en värmande brasa är avslutade redan till sju så paddlingen hemöver kan starta. Om tio dagar fyller Susanne år. Vore fint att hinna hem till dess. Undrar om jag hinner?
Det här är Höga Kusten, heter så efter dom höga bergen och fjordar som skjuter in. Om du vill uppleva något storslaget och vackert så gör ett besök innan naturen blir alltför tillrättalagd. Det är planerat en mängd vägar och anläggningar nu 75 så det kanske är försent för dej?
Vi har moder jord till lånts av våra barn och jag har alltid velat lämna tillbaka grejor jag lånar i minst lika bra skick som när jag lånade dom. Så har alla våra förfäder gjort frånsett morfar och farfar men dom gjorde så gott dom kunde men vi gör allt för att förstöra våra barns möjligheter. Tänk vad mycket mark som blev ödelagd och människor som fick sina liv förstörda av Kärnobel. Ja vem var värst Hitler med sina gaskammare eller vi med strålningskammare över vår jord? Det är därför jag är ute på paddlingen för att få kraft att delta och försöka vända utvecklingen. Som du märker så har en hel del hänt sedan 75. Fler och fler företag har miljödeklaration , Det är ett försäljningsargument i dag att en vara är miljövänlig så nog har det hänt nått sedan 75.
Nu är det dags att krypa ner i sovsäcken och undra över hur framtiden ska bli, tänk en hel evighet till 99, 24 år. Inte trodde jag när jag kröp ner i sovsäcken att då om 24 år skulle jag sitta vid en dator och skriva. Vara bonde och skinnhantverkare. Vejledare i naturliv, färd i fjäll vinter som sommar.
Sover vid en badstrand vid Härnösand. På morgonen ser jag efter om Pelle är hemma vilket han inte är, han bjuder på en smörgås ändå och jag lämnar en hälsning. Så är det åter fart på paddeln. Känner mig som Tarsan, han Johnny Waismuller med svallande muskler. Paddlar ut den norra vägen. Fyrarna som jag passerar är Gånsvik, Härnöklubb, Storholmen, Skarpudden och några kilometer ut i havet ligger Vänta Litets Grund och jag sover på Åstön.
Det friskar i och det är inte så skönt som vi är bortskämda med i sommar. Törs inte ställa kursen direkt mot Löru utan får göra en sväng in i Sundsvallsbukten. Jag gör ett lyft över den smalaste delen av Björkön, Övernattar i tält innan havet.
Uppe tidigt och fikar i Ragvaldsnäs. På eftermiddagen åker seglet fram, paddlar samtidigt. Kan läsa kartan, bre macker utan att kajaken stannar men det är lite nervöst när vinden friskar i. Jag är oftast väldigt långt från land och har mycket prylar som skulle försvinna i en vurpa. Det är ju ingen risk att kajaken sjunker men man flyttar den inte nått vidare när den är full med vatten och det kan vara knepigt att ösa ur den om det är sjögång. Vid Vitskär stoppas seglen undan och paddeln får ensam göra jobbet till Svartudden. Åter dags att sova. Sex mil på en dag det tycker jag är bra. Ska jag hem i tid måste det bli ”fantom” etapper.
Uppe som vanligt tidigt och det är fortfarande morgon när jag passerar Agö där jag såg selarna. det värkar vara fler nu. De ligger på klipporna runt en liten ö. När jag kommer för att få en bild så försvinner alla. Nu är det en lång etapp till Storjungfrun. Här blir jag ganska länge för jag blir bjuden både på kaffe, mat och kaffe. Tittar på kyrkan som var liten och fin. Pratar länge med fiskarn som ska sälja sin båt med tillbehör för 80 000. Han klagar på alla turister som kommer och vill ha hjälp och givetvis får det gratis men som aldrig skickar det julkort som dom lovat eller när han stod fotomodell och inte då heller fick nått kort fast de lovat. Jag fick i alla fall iväg flera kort till farbrorn i Vallvik. Till fiskar fick jag aldrig nån adress men han kände honom i Vallvik. Gustav i Vallvik.
Jag sov på Hornslandet men om jag sov där på dan eller natten har fallit i glömska. Jag gjorde ju en dag till minst två. Stannade oftast mitt på dan och sov några timmar för att sedan paddla in i natten. Det stämde bra med vindarna för dom svängde runt under dan och genom att sova när det var motvind så förvaltade jag tiden bättre. Det är minst tre nattpaddlingar på väg söderut men deras exakta placering mins jag inte. En var precis före Storjungfrun eller efter?
Så här är minnet och uppskrifter.
Det är mörkt och jag måste dra mig inåt för att inte tappa kontakten med land. Förstår inte varför fyrarna inte lyser, det är ju mörkt. Frånsett osäkerheten är det skönt med nattpaddling. Jag har vinden i ryggen och det blåser skapligt. Vad är det där? Bränningar! Kan jag gå utanför? Nej, då måste jag vända för det går bränningar långt utanför mej. Det är för jobbigt att vända därtill är det skoj att krypa fram mellan bränningarna. När jag är intill är jag tvungen att tvärstanna. Så åker jag med nästa våg över för att få största möjliga djup under kajaken, det går strålande. Snart är området passerat och jag letar mig in mellan några öar, som vanligt är det svårt att se något. Hittar en platt sten som jag kryper ihop och sover på.
Iggön, i sundet står det på kartan att högsta fart är sju knop. Ska man igenom här måste det vara högvatten. För en vecka sedan gick det bra får jag veta och får samtidigt löfte om hjälp förbi en vägtrumma en bit längre fram. Så blir det men en bit efter vägtrumman går jag över till att staka, sedan dra den efter mej.
Natten på stenen borde vart före Storjungfrun. Är det en gammal nedlagd tull eller lotsstation eller liknande innanför Gåshällan på Synskär, så kan jag ha sovit där, det skull stämma rett bra.
På Eggegrund hade man det varmaste vattnet som de nångång mätts upp 23° C eller nått liknande. Havsvatnet var ljummet. Här är jag helt säker på att jag sov.
Lördag, borde finnas affär vid Fågelsundet,det ska finnas postkontor där. Undrar när de stänger? Hinner jag dit tro? Hur långt är det? Två och en halv mil. Ja, jag ska hinna. Det börjar bli ont om tuggbar mat, soppor har jag gott om.
Kommer fram kvart i ett men det finns ingen affär. Har ju gott om soppor så det är ingen katastrof men ändå! Det blir jobbigt när jag vet att det inte finns nån riktig mat ombord. Men än så länge går det bra, sover vid Forsmarsverket.
Har gjort en tavla här. Trodde och såg bara Gävlebukten att friskaöver, den är tämligen så stor men efter den kommer Lövstabukten och den är inte heller liten.
Söndag, går trögt, motvind som tilltar, tydligen ett väderomslag. Det skulle ju inte vara konstigt, med bara några meter kvar till hemmaskärgården så behöver väderguden inte hålla sin hand över mej längre utan kan släppa fram ovädret som tryckt på så länge. Jag får stanna och äta ofta, ofta, blir aldrig mätt. Snart är även sopporna slut och jag är ”vrålhungrig”. Det är inte långt nu, släpar mej fram som en törstande i Sahara de sista meterna till vatten, fy vad långa några få meter kan vara, en sista kraftansträngning och jag är framme i Öregrund. Förtöjer kajaken och vinglar hungrig iväg till närmsta korvkiosk. Gissa om det smakade gott.
2/3 delar av värdens folk svälter för att vi ska äta bananer , kaffe, kött från Amerika som importerar fiskmjöl från tredjevärden, från länder där människor svälter, vad fiskmjölet används till? Föda upp grisar, köttdjur. Det här skriver jag för jag tar föregivet att de multinationellabolagen fortfarande har fritt spelrum som dom hade då 75 men det har vart några stora köpbojkotter sen dess. Bland annat för att de lurade på tredjevärden dålig barnmat så barnen dog ännu mer.
Handlar lite mer så jag har mat till i morgon då jag ska vara i Grisslehamn. Med mat i magen kan färden gå vidare. Tråtts att det drar ihop sig till natt och hårt väder. Nu är det inte motvind längre. Paddlar med god fart hemåt men mörkret kommer och ovädret. Jag går in till en brygga och riggar upp seglen, storsegel och fock, nu ska det gå undan och det gör det. Fräser om stäven, paddeln går nästan som kolibrivinge. Binder fast skoten så dom kan lossas väldigt lät. Himlens portar tycks stå på vid gavel, dock inte över mitt huvud. Det är oväder på tre sidor om mej och jag väntar på att det ska slå ihop över mej. Blixtar lyser upp himmel och sjö, åskan mullrar. Det är ett flertal fyrar som blinkar och nån radiomast. Även nån fyr ute till havs skickar sina ljusblink upp i himlen över öarna jag har på´havssidan. Samtidigt ser man stjärnor på hafssidan av himlen , en enormt fantastisk natt som man inte kan föreställa sig om man inte upplevt den. Jag forsar fram i min kajak och har fått ta fram gamla kunskaper från när jag var liten och ute med segelbåt på nattsegling. Det var väll de vita jusblinken man följde men när bytte man till nästa fyr? Kan det stå nån kvast eller slätprick i farleden? Seglet sitter ju så jag inte ser framför kajaken utan att föra undran seglet. Mina problem med navigeringen efter fyrar är nått jag behöver träna på. Det är också bra att ha en klocka för fyrarna har olika långa ljusblink och man får reda på vilken fyr som är vem genom att ta tid på blinken tror jag. Men inte kan jag sitta med klockan utan jag schangsar vilt. Ovädret drar mot norr så vi skiljs och gryningen närmar sig. Halv fyra rullar jag ut sovsäcken i en bergsskreva utanför Grisslehamn. Vid landstigningen åker kompassen i sjön.
Nio står jag i affär och fyller matkorgen. Ringer Gunilla men hon lämnar Barnensö om någon timme. Det är ganska jobbigt att komma fram till Vädddöhuvud men när jag kommit runt Så har jag vinden i ryggen. Efter ett rådslag med mig själv om det blåser för hårt för att segla eller inte sätter jag segel. Tror att vinden lägger sig något när jag sätter segel och det visar sig riktigt. När jag styr ut med fulla segel så blåser det precis lagom hårt. Ordnar skoten så jag kan paddla samtidigt och det går undan. Framme vid kanalen så har det slutat blåsa så nu är det paddeln som gör hela jobbet ett tag. Efter kanalen så börjar det fläkta igen, det ökar lite, mer o mer. Fräser om stäven. Utanför Gräddö-Asken är det nära ett ofrivilligt bad, karta kompass åker överbord men jag får tag i kartan som flyter. Seglar in bakom ”Asken” och river seglet. Conny har åkt härifrån men jag övernattar på trappen. Det regnar.
Nästa övernattning är i en kohage mitt i mot Ljusterö.
I Vaxholm ringer jag far men ingen hemma men när jag kommer till Djursholm då är han hemma och hämtar mej med min Folkvagnsbuss. Det var otroligt skönt att vara på lågnfärdspaddling men härligt att komma hem också. Sätta sig bakom ratten och låta motorn göra jobbet. Synd vi inte använder tekniken på ett smartare sätt, mer miljövänligt. Mer bussar som kan ta med cyklar och annat större bagage, bussen kanske kan göra små utvikningar på färdvägen eller åtminstone stanna där man behöver gå av. Kanske ytterligare en orsak till att långfärdsbussarna vinner mark. Tåget kör ju förbi de flesta stationerna så man måste ju ha bil för att komma till tågstation. Ska det vara buss vid varje station så kan den lika gärna köra hela vägen. Fick jag plötsligt en ny syn på bussar kontra tåg.
Jag han till Susannes födelsedag.
Du kanske tycker jag är slarvig eftersom du hittar en mängd stavfel men inte heller konungen kan stava. Jag ber folk kontrollera men så kommer jag på nått nytt varvid det genast blir nya stavfel men anmäl dig gärna som frivillig.
http://www.naturliv.nu
